Den titel som Vicke Lindstrand värderade högst var konstnärens, men han bar trots det en stor formgivares alla kännetecken: han var energisk, nyfiken, experimentglad, flitig, trendkänslig, före sin tid och ekonomiskt medveten om alla produktionsfaktorers betydelse för inkomst och kommersiella möjligheter. Åren efter funktionalismens genombrott i Sverige, det tidiga 1930-talet, var svåra när det gällde affärsmässigheten och den nya stilen. Moderna föremål var ännu inte tillräckligt folkliga och lönsamma. Den främste internationelle kännaren av svenskt glas, Helmut Ricke, skriver 1987 att de svåra åren efter 1930, krävde nytänkande och kompromisser... och fortsätter: Mest flexibelt reagerade Vicke Lindstrand, som utan problem kunde förena konstnärens arbete med det mer moderna designarbetet.”
(Ur den nordiska design- och arkitekturtidskriften Modern Scandinavia)
På Stockholmsutställningen 1930 presenterade Vicke Lindstrand en serie vaser. På bilden vas med målad dekor.
Orrefors Museum. Foto Per Larsson
