Dag Widman om Vicke Lindstrand

Hans spännvidd är större än någon annan svensk glaskonstnärs. Vicke Lindstrand, som kom till Orrefors redan som 24-åring 1928 för att komplettera radarparet Gate och Hald inför Stockholmsutställningen 1930, har satt outplånliga spår i svenskt 1900-tal med bravur och experimentlusta, liksom han bidrog i hög grad till de nya teknikerna Ariel och Mykene och gav också det graverade glaset ny karaktär... Hans glas var ilande friska och uttrycksfullt spänstiga, även om han aldrig nådde samma nivå på Kosta-tiden.

(Ur Kosta Glasbruks Jubileumsbok inför 250-årsjubileet 1992)

Det var Gate som 1928 träffade den då 24-årige dekorationsmålaren Vicke Lindstrand och lockade honom till Orrefors. Trots sidoblickar på Gates gravyrer fann Lindstrand snabbt sin egen stil och väckte uppmärksamhet med kraftigt dimensionerade pjäser med graverad dekor som Pärlfiskaren och Hajdödaren. I hans verk fanns både en erotisk klang och ibland en underström av latent brutalitet som stämde gott med tiden. 1936 tog han på nytt upp graal-tekniken i Europa och tjuren, anspelande på den grekiska myten om kungadottern Europa som förfördes av Zeus i tjurgestalt. Vasen förebådar utan tvivel Edvin Öhrströms mäktiga arielvaser. Lindstrand slutade 1940 på Orrefors, och efter ett keramiskt mellanspel blev han 1950 konstnärlig ledare på Kosta. Där dominerade han det närmaste årtiondet totalt genom sin produktivitet och outtröttliga vilja att gå vidare. Hans mångsidighet saknar motsvarighet hos någon annan svensk glaskonstnär.

(Ur Svenskt glas 1900-1960. Förlag Cordia)

”Hans spännvidd är större än någon annan svensk glaskonstnärs”

”Hans spännvidd är större
än någon annan svensk glaskonstnärs”